Ledsen och frustrerad
Publicerat den

Bloggandet har i många år fungerat som en ventil för mig, ett sätt att "lyfta på locket" och portionera ut små fragment av känslor och tankar. Senaste två åren har bloggandet inte varit så viktigt, för jag har haft människor i min närhet som har tagit emot mina tankar och känslor. Skrivandet har blivit mindre viktigt helt enkelt. Men ibland kommer den där brinnande lusten tillbaka, lusten att sätta ner tankar och känslor i ord. Ibland vill jag öppna min lilla pysventil igen, få tänka och reflektera i lugn och ro, formulera mig i min egen takt utan att någon avbryter. Ibland är den egentiden så himla viktig. Just precis nu fick jag ett sådant infall, lite egentid för att sortera mina tankar och känslor.
 
Jag är ju som sagt ganska så preggo, vilket är det mäktigaste jag någonsin upplevt. Det är en fantastisk känsla att  få möjligheten att bära ett barn, gåvan att skapa ett nytt liv. Att lilla jag får göra något så stort!? Graviditeten är det absolut största som någonsin har hänt mig i mitt liv och jag vill kunna dela med mig av tankar och känslor kring den, jag vill kunna prata öppet och fritt. Men jag kan inte. För det blir mestadels gnälligt och andra människor uppskattar inte gnäll, för man ska vara så jäkla glad och tacksam jämt... Jag orkar inte höra fler kommentarer som gör mig nedstämd (och nej, jag förstår att det inte är någons mening att vara elak, men jag är utmattad både fysiskt och emotionellt och orkar inte känna mig nedvärderad och nedtrampad).
 
Jag har varit gravid i sju månader och rent fysiskt har det varit dom värsta sju månaderna av mitt liv. Den ena krämpan efter den andra har avlöst varandra, eller till och med gått hand i hand. Jag har mestadels varit sängliggande och jag kan lova er, efter sju månader i sängen så känns det inte som vardagslyx att slippa ta på sig kläder, det känns som ett jäkla fängelse. Inte en enda dag har passerat där jag har känt mig som en livs levande människa. Jag känner mig fången i min kropp, begränsad, fängslad och isolerad.
 
Jag får höra att jag ska njuta och det är det värsta slaget i ansiktet. Jag kämpar varje vaken stund för att överleva ytterligare en minut utan att bli galen och då känns det verkligen som är smäll på käften när jag samtidigt ska försöka njuta, för att jag borde. Jag har konstant dåligt samvete över att jag inte njuter, jag känner mig sämst i världen som inte lyckas med en så "enkel sak", jag gråter av ren frustration över att jag lider (och inte njuter...)! "Du kommer att sakna att vara gravid, det är ju så mysigt!" - Sakna? Jag kommer att vara så jädrans överlycklig över att ha min bebis på utsidan, för det är målet, graviditeten är bara en transportsträcka. Hade transportsträckan varit mindre plågsam så hade jag kanske kunnat känna annorlunda, men just nu, bara nej, förminska mig inte på det sättet. Och skulle det visa sig att jag saknar graviditeten av någon konstig anledning så får det väl vara så, men just nu orkar jag inte höra det mer, det gör bara ont.
 
Jag får även höra att "så jobbigt kan det ju inte vara, sluta överdriv". Men jo, så jävla jobbigt är det. När en har varit tvungen att inta alla måltider liggandes flera veckor i sträck för att spyorna kommer i upprätt läge, när en så enkel sak som att hämta ett litet vattenglas själv inte ens funkar, när en inte kan vända sig från sida till sida i sängen utan assistans, när en inte kan ta sig från sängen till soffan förrän klockan tolv på dagen utan att svimma, när en har så ont i kroppen att det känns som att den ska sprängas, när en inte har träffat människor på flera veckor, när en inte ens kan SITTA upp utan att bli yr, andfådd och få svimningsattacker... DÅ är det jävligt jobbigt! Jag skiter fullständigt i att du också mådde illa under din graviditet och kunde fortsätta jobba ändå, för jag kunde inte ens pussa min sambo. Jag skiter ännu mer i att du kunde få upp ditt järnvärde med spenat och blodpudding, för jag får inte ens upp mitt med järntabletter eftersom att jag har brist på typ allt annat i kroppen som behövs för att ens ta upp järn. Och jag skiter verkligen i att du lyckades springa två kilometer i åttonde månaden trots foglossning, för jag kan inte ens vända mig från sida till sida i sängen. Japp, jag är helt fruktansvärt oempatisk just nu, men ärligt talat så orkar jag inte bry mig om annat än att överleva vardagen. Och om någon skulle tro att det är "upplyftande" och "motiverande" att höra hur enkelt det kan vara, så borde denne fundera en gång extra på hur det skulle hjälpa, för jag känner enbart hur det stjälper och gör ont. Jag blir besviken på mig och min kropp, ledsen och arg, kickar igång det dåliga samvetet. Det är inte synd om mig, men låt mig få ha min upplevelse, för ingen kan veta hur en annan person mår, trots "samma fysiska tillstånd".
 
Så återigen. Jag är tacksam över att jag har kunnat bli gravid och att jag får bära mitt älskade barn, men nu får hon mer än gärna komma ut snart. Jag gråter mig igenom nätter av frustration och smärta över att behöva vänta mer. Jag längtar så olidligt mycket efter att få hålla henne i mina armar att det är omöjligt att förstå. Det känns fortfarande som en evighet kvar innan hon är här hos oss, men jag försöker att vänta tålmodigt. Jag fixar det här, jag står ut. Allt för min älskade unge, mitt mirkakel, hela min värld. ♥




Denna virklighet - prislista
Publicerat den

Jag tar emot beställningar via min instagram @dennavirklighet på virkade ting och tänkte använda bloggen som ett bra ställe att publicera en tydlig prislista, så det kommer detta inlägg att handla om!
 
Alla virkade ting får specialbeställas utifrån önskemål om färg (färgkarta finns att få om du vill se färgerna!) och figurer. Bilderna är smakprov på vad som går att ordnas men önskemål är alltid välkomna och så meddelar jag om det är möjligt att uppfylla. Jag är relativt flexibel men har mina begränsningar i virkkunskaper. Alla priser är exklusive frakt och för att vara säker på fraktkostnad skriver jag alltid den i förväg innan jag påbörjar din beställning, inom Dalarna eller i Uppsala finns möjlighet att mötas upp i viss mån. I priserna ingår allt material och väldigt mycket tid och slit då handarbeten är väldigt tidskrävande! Alla beställningar mejlas till jjennifertk@gmail.com - se till att du alltid får ett svar på att jag bekräftat din beställning med uppskattad leveranstid, om inte, kontakta mig via bloggen/instagram!
 
Barnvagnsmobil ~ 300 kr
Ingår: 3 valfria figurer som är ca 10 cm höga, 6-10 kulor (du väljer) samt 2 barnvagnsringar
 
Barnmössa 0-6 månader ~ 150 kr
Barnmössa 6 månader-3 år ~ 200 kr
Ingår: enfärgad/randig mössa med valfri applikation (blommor, hjärtan, fjärilar m.m.)
Liten figur, 6-12 cm ~ 100 kr
Ingår: liten figur att använda som leksaker, gosedjur, tillbehör osv utifrån dina önskemål.
 
Medelstor figur, ca 15 cm ~ 150 kr
Ingår: liten figur att använda som leksaker, gosedjur, tillbehör osv utifrån dina önskemål.
 
Stor figur, ca 25-30 cm ~ 250 kr
Ingår: liten figur att använda som leksaker, gosedjur, tillbehör osv utifrån dina önskemål.
Hänge till barnvagn/bilstol/babysitter ~ 250 kr
Ingår: 2 valfria figurer, 1 kula och 1 barnvagnsring
 
Fikatillbehör - 50 kr/st el. 200 kr för 5 st
Exempel på fika: prinsessbakelser, dammsugare, ballerinakakor, glassar i strut...




Hemsk blivande morsa?!
Publicerat den

Är det okej att inte älska att vara gravid? Är jag okvinnlig, hemsk och överjävlig som människa som inte klarar av att njuta och bara klagar? Är det inte meningen att min kropp ska vara gjord för just detta? Är jag otacksam gentemot människor som inte kan bli gravida? Hemska människa...
 
Misstolka mig rätt, men jag älskar det faktum att en ny människa växer i mig. Jag ser det som en enorm gåva då en graviditet aldrig är något att ta för givet. En graviditet är någonting magiskt, fantastiskt och lyckosamt. Jag och min sambo har fått den enormt lyxiga möjligheten att bli föräldrar och det älskar jag och uppskattar av hela mitt hjärta. Jag har aldrig känt mig så lycklig som när vi fick se våran lilla unge på ultraljudet, känslan när barnmorskan sa att allting såg bra ut och tanken på att hon kommer att finnas hos oss inom kort. Jag älskar sparkarna och buffningarna hon ger oss varje dag. Varje dag är en gåva och vi längtar så himla mycket efter henne.
 
Jag önskar dock att jag kunde njuta mer, har så dåligt samvete just nu. Jag har alltid längtat efter att vara gravid och har alltid drömt om hur mysigt det ska bli, men jag känner mest att "låt det bli oktober NU så att vi kan börja livet tillsammans". Just nu är hon så nära men ändå så långt bort. Hon finns inuti mig, ändå kan jag inte krama, lukta och prata med henne.
 
Jag har dåligt samvete över att jag mår dåligt, jag känner mig som världens sämsta mamma. Men jag är så trött. Så fort något jobbigt graviditetssymtom försvinner eller mildras så kommer nästa. I tre månader låg jag isolerad på soffan, mådde illa och spydde. Jag träffade knappt någon annan människa än Joel och dagarna då han inte var hemma var så otroligt långa. Jag mår fortfarande illa och spyr ibland, men inte på ett vardagligt plan och oftast kan jag ändå pressa mig igenom det. Foglossningen och smärtorna runt bäckenet är dock hemska, jag kan inte gå ut och hitta på något längre än en timme, jag kan inte sova bekvämt och att nysa är plågsamt. Jag har magkatarr och halsbränna som gör att jag i perioder inte klarar av att äta eller dricka och äter jag inte kommer illamåendet som ett brev på posten - härligt va? Och tuttarna läcker, hela tiden. Jag som älskar att gå bh-lös bor i topp med amningsinlägg dygnet runt, allt för att undvika pissblöta tröjor och sängkläder. Igår satt jag topless vid köksbordet på morgonen och upptäckte att jag hade läckt en pöl bröstmjölk på bordet, fräscht...
 
Jag är så ensam, så jäkla isolerad. Jag sitter instängd dygnet runt för att jag oftast inte orkar eller kan ta mig någonstans. Tiden går så jäkla sakta när man är fast i tv-soffan och just nu känns det som att oktober är ungefär tre år bort. Jag vill bara att tiden ska gå snabbt nu så att jag har min bebis här hos mig. Hon är så efterlängtad. Allt det här kommer vara värt det när hon ligger på mitt bröst.