Om november och december
Publicerat den

Idén är tagen från en av mina finaste vänner! Johanna heter hon och har en supermysig blogg som är värd ett besök. En vacker kämpe är vad hon är! ♥

Tre bra saker med november:
Hunger Games Night i Västerås var väldigt mysigt
Jag sov över hos en kompis för första gången på länge
Mitt diktskrivande tog fart igen
 
 
Tre dåliga saker med november:
Jag var med om min första trafikolycka
Blev tvångsinlagd (LPT)
Fick återigen diagnosen anorexi
 
 
Tre saker jag ser fram emot i december:
Den dagen jag blir utskriven från psyk, vilket jag hoppas blir i december
Nobelmiddagen i skolan som jag hoppas få gå på
Terminsbetygen
 
 
Tre mål med december:
Bli av med tvångsvården
Vara skadefri minst en vecka
Skriva ett varsitt brev till Johanna, Daniella och Line
 



En dag på psyk
Publicerat den

Flera personer ville läsa om detta och ja, även om det inte är speciellt intressant för mig så förstår jag att folk är nyfikna. Kan absolut berätta! Det skiljer sig otroligt mycket vad gäller hur en dag på psyk ser ut, beroende på vilken slags avdelning man är på. Kan väl börja med att berätta hur det ser ut där jag är nu.
 
8.00 - Dagen börjar med väckning. Sedan är det frukost som står serverat ute i "matsalen" och det brukar finnas mackor, fil och flingor, müsli, äppeldryck, te, kaffe, varm choklad och självklart pålägg till mackorna.
 
8.45 - Morgonmöte. Detta är något som jag inte har varit med om på en avdelning förut men som är rutin här. Det är morgonmöte varje vardag där man får ta upp speciella önskemål. T.ex. om man vill ha läkarsamtal, träffa arbetsterapeuten osv. Vi får även reda på vilka som jobbar under dagen/natten. Klockan 9.00 har personalen rond med läkarna och där pratar dom om varje patient och bestämmer vilka som ska ha läkarsamtal under dagen.
 
11.30 - Lunch. Det serveras husmanskost varje dag och någon gång ibland får vi även efterrätt.
 
14.00 - Fika där det serveras kaffe, te, varmchoklad och "landstingsbakelser" (skorpor).
 
16.30 - Middag. Samma som lunchen.
 
19.00 - Kvällfika. Samma som frukosten ungefär.
 
Som ni ser så är dom flesta tider i samband med mat. Det är ungefär mat man har att förhålla sig till på en avdelning. Mellan dessa tider så har man läkarsamtal ibland, där man antingen får prata med överläkaren eller någon underläkare. Där kan man diskutera eventuella permissioner, medicinändringar eller utskrivning. Eller något annat som en läkare behöver besluta om. T.ex. förra helgen så beslutade läkaren att jag skulle ha extra tillsyn och dropp. Sådana saker kan dom också besluta om utöver läkarsamtalen, men oftast så diskuterar man sådana frågor tillsammans, även fast läkaren ändå bestämmer.
 
Vad som finns att göra på en avdelning är ganska begränsat, iallafall där jag är nu. Jag får ha min dator och mobil men inte laddarna vilket innebär att jag måste lämna iväg dom ganska ofta för att få det laddat. Annars så får man roa sig med korsord, tidningar, kortspel, tv-tittande eller läsning. Det är väldigt långtråkigt att vara på en avdelning. Ibland får man dock gå iväg med arbetsterapeuten och hitta på något. Typ sticka, virka, måla, baka eller liknande saker.
 
Medicin kommer sjuksköterskan med dom tider man har medicinerna insatta. Då har h*n tabletterna i en liten medicinmugg och sedan en plastmugg med vatten. Man behöver alltid svälja tabletterna framför henne/honom och man får inte ha några tabletter alls på rummet. Inte ens vitaminer osv. Det är även begränsningar vad gäller vissa saker. Man får absolut inte ha vassa saker. Sladdar etc är inte heller okej.
 
På slutenvårdspsykiatriska avdelningar (alla jag har varit på) finns det rökrum inomhus vilket gör att man kan röka när man vill. Jag röker dock inte och stör mig otroligt mycket på dessa rökrum då jag är allergisk mot rök. Det finns även olika tillsynsgrader på avdelningar. Vissa har ingen tillsyn alls, mer än att personalen kollar att man kommer upp och äter och tar sina mediciner. Andra personer har tillsyn oftare av olika anledningar. Jag har alltid tillsyn 30 minuter efter måltid (en personal ska vara med mig hela tiden då). Och om jag skulle må sämre, skada mig etc så får jag tillsyn oftare. Ett exempel kan vara att personalen tittar till mig en gång var 15:e minut. Ibland vill dom inte att jag ska vara ensam alls och då låser dom mitt rum så att jag är tvungen att vara ute på avdelningen. På andra avdelningar brukar man istället ha vak, något som innebär att en person sitter i en fåtölj utanför rummet (öppen dörr) hela tiden utan att lämna en ur sikte.
 
Rummen på psyk ser lite olika ut. Rummet jag har nu är ett ensamrum vilket innebär att jag inte delar med någon. Det finns en säng, en garderob, ett bord på hjul och ett badrum. Väggarna är helt tomma. Dörrarna på psyk har fönster och det är lite jobbigt att vem som helst (inte bara personal) kan titta in.
 
Några fler funderingar? Haha!
Ni som hade frågor om varför jag var på psyk i en annan stad än jag har varit förut får gärna ställa dom privat till mig. Vill inte diskutera städer så öppet.



Att vara storasyster till många
Publicerat den

Jag fick en förfrågan om att skriva ett inlägg om mina syskon och även berätta lite kring mina upplevelser av att ha många syskon. Självklart kan jag göra det!
 
Jag har som sagt fem småsystrar. Paulina är 17 år och håller på med boxning och kaninhoppning. Hon är en väldigt flummig tjej och förutom det är vi som dag och natt. Vi bråkar inte så himla mycket, men det kan ju bero på att vi inte bor ihop längre, haha. Vi hittar gärna på saker som kompisar och umgås med varandra. Hon älskar djur, hon är fåfäng och hon är världens drygaste människa när hon är övertrött. Eller, hon kan vara ganska dryg ändå! Men hon är världens bästa och vi har en speciell relation med tanke på att vi är nära i ålder. Det skiljer 2 år och 12 dagar mellan oss.
 
Tilda är 12 år och är nog världens mest kreativa lilla tjej. Hon kan skapa pyssel av allt och bakar mer än gärna. Duktig är hon också! Tilda är den av oss som är mest blyg och hon säger inte ifrån så ofta. Vi andra har ganska starka åsikter men Tilda hänger oftast med på saker utan att protestera. Men när det verkligen gäller så har hon också en enorm envishet, precis som vi andra! Tilda var ett riktigt monster när hon var liten och jävlades gärna med mig och Paulina. Hon bet oss och snodde våra saker och vi båda blev nog rätt glada när Tilda lugnade ner sig med åldern, haha! Tilda är otroligt hjälpsam hemma och hon är mycket duktig på att hjälpa till med dom små. Jag tror att Tilda kommer bli en riktig husmor när hon blir äldre!
 
Emma är 8 år, har en vilja av stål och är otroligt bestämd. Hon har ett humör som många inte förstår sig på och ibland får man trippa på tå runt henne. Hennes envishet är något som jag beundrar, även om den ibland inte leder till bra saker så står hon alltid upp för sig själv. Det är duktigt för att vara 8 år. Hon har alltid varit väldigt lättlärd och skrev dikter innan hon lärde sig gå (haha, skämt åsido). Hon är väldigt begåvad inom många områden och hon är ganska lik mig när det kommer till personlighet. På fritiden simmar och dansar hon.
 
Molly är 2½ år och likt ett monster. Hon busar i princip hela tiden och retar gallfeber på sina föräldrar. Hon har alltid någonting lurt i kikaren och är väldigt intelligent för sin ålder. Ibland (eller ganska ofta...) undrar vi vart hon får allt ifrån! Hon är väldigt duktig på att sjunga och kan många låtar utantill, helt själv! Hon är en färgstark liten unge. Hon har en fetish för skor, helst för små gummistövlar och ingen vet riktigt varför... Att hälla ut mat-/oliv-/rapsolja på golvet, i håret osv är något hon gärna roar sig med. Hon tycker även att tvål och schampo är jättegott!
 
Malva är 1½ år och har precis börjat visa att hon minsann har den där envisheten vi andra har. Hon har alltid varit en lugn liten bebis som stått ut med Mollys hyss och hängt med under armen när vi varit ute på saker. Men hon utvecklas för varje dag som går och börjar bli en bestämd liten dam som gärna lägger sig ner och sprattlar på golvet i ren protest. Hon stoppar allt i munnen och det verkar inte vilja växa bort... Hon skrattar och grimarserar gärna!
 
Att vara storasyster till dessa har inte alltid varit lätt och det har inte alltid varit roligt. Vi har våra bråk precis som alla syskon. Nu för tiden är jag sällan delaktig eftersom jag inte bor hemma + att jag är vuxen och då finns det inte lika mycket att bråka om. Dom flesta strider jag tar med mina syskon är väl när dom har gjort någonting fel och får en tillsägelse av mig för att t.ex. mamma inte finns tillgänglig. Då kan dom väl bli lite sura och tvära. Annars så är jag för det mesta sams med mina systrar! Det har inte alltid varit så, såklart.
 
Jag uppskattar mina syskon lite mer än andra i min ålder skulle jag tro. Mina syskon har verkligen räddat mitt liv. Utan dom så hade jag inte funnits idag, det är jag säker på. Jag har en väldigt värdefull relation till allihopa och det är något jag är stolt över. Jag skulle verkligen göra allt för mina syskon, jag skulle offra varenda liten del av mitt liv för att veta att dom har det bra.
 
Att vara storasyster är såklart ett ansvar, helst när det kommer till dom mindre. Jag har fungerat som en extramamma åt dom två minsta. Det är svårt att inte hjälpa till med blöjbyten, matning och nattning när man lever ihop med småbarn. Det hör liksom till systerrollen tycker jag.
 
Att vara äldst har självfallet fördelar men också nackdelar. Jag har fått klara mig själv mycket och jag har väl kanske hjälpt till aningen mer än mina mindre syskon. Min mamma har dock varit väldigt duktig på att fördela saker och ting bra vilket gör att vi alla har hjälpt till på den nivå vi klarar av. Hon har sällan krävt att vi ska vara delaktiga i städning osv. Det hon har krävt av oss är att vi ska uppföra oss bra, vara omtänksamma och visa respekt till våra medmänniskor. Självklart har vi hjälpt till med hushållssysslor också, men hon har aldrig tvingat oss till det.
 
Som ni märker nämner jag bara min mamma och det är för att vi alla har samma mamma men inte samma pappa. Paulina är den enda som har samma pappa som mig, men vi har i princip växt upp med mamma och hela tiden haft vår fasta punkt där, även fast pappa självklart har funnits med i bilden. Och på tal om det så ska min pappa och hans sambo få sitt första barn tillsammans om ca en vecka, vilket innebär att jag för sjätte gången ska bli storasyster. Det kommer även att bli min första lillebror! Så nu hoppas vi att lillen dyker upp snart så att jag får tanka bebisdoft igen. ♥