En dålig dag, inte ett dåligt liv
Publicerat den

Idag är en sådan dag då nästan allting känns fel. Kroppen är ful som jag stryk, ärrvävnaden tycks vara mer äcklig än vanligt, ansiktet ser bara blekt och livlöst, kroppen kliar frenetiskt av ångest.

Värmen får mig att vilja flytta till Nordpolen, alla fel på kroppens insida får mig att vilja fly så långt det går, livspusslet känns bara omöjligt och tungt, allting med resan jag har längtat efter känns ångestfyllt, ensamheten biter sig fast trots att människor cirkulerar kring mig konstant.

Jag vill skrika, släppa taget, glömma, radera, kasta, förstöra, riva sönder, gråta, kramas, andas. Vad gör jag? Biter ihop, håller käft, kommer ihåg, tänker, håller mig undan, fräser irriterat, låter absolut ingen komma nära, skrattar.

Idag är en dålig dag men det är okej. Det får komma dåliga dagar, det är okej. Försöker intala mig själv att världen inte går under och att en dålig dag inte är en början på något stort. Intalar mig att alla har dåliga dagar, att jag inte behöver vara stark och lycklig jämt.

"Du får vara ledsen Jennifer, du får säga att du behöver någon, du får säga att du inte orkar idag, du behöver inte låtsas. Det är okej." Men varför är det så svårt att vara svag och släppa den starka fasaden i några sekunder? Varför är DET min syn på vad jordens undergång är? En liten tår skapar inte översvämning på jorden, ett förlorat minne gör dig inte till otacksam, en kram i behövandeposition är inte något negativt eller pinsamt.







NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo