En fontän av känslor
Publicerat den

Ibland blir jag förvånad över hur många känslor man kan ha samtidigt. Hur smärta, glädje, lättnad och sorg kan blandas i en och samma kropp under bara några sekunder. Idag fick jag känna på ett känslorus vilket var både skönt och jobbigt. Känslorus är nämligen inte speciellt vanliga i min kropp då jag mestadels håller mig till enformiga känslor.
 
Idag när jag hade sagt hejdå till flera lärare och började gå ut ur skolan så kände jag hur tårarna började bränna innanför ögonlocken, för första gången på väldigt länge. Det var sista gången jag vandrade ut genom dörren som elev. Efter fyra år är allting äntligen över, jag är färdig med gymnasiet trots sjukskrivning, behandlingshem, inläggningar och sjukdomar. Att gå ett fjärde gymnasieår har varit så fruktansvärt påfrestande. Det har varit mentalt utmattande att gå med yngre personer och veta att dom som är födda samma år som mig är ute och reser, pluggar vidare osv. Den där ständiga påminnelsen om att jag ligger efter och inte håller takten. Jag gick ut genom dörrarna och kände nästan direkt hur miljoner kilo sten föll från mina axlar, hur dom där små klumparna i hjärtat trasades sönder till grus, hur glädjen bubblade i mitt blodomlopp. Samtidigt kände jag ett svart moln av sorg. Sorg över att behöva lämna en trygg plats, sorg över att ha gått det där fjärde året, sorg över att ha varit sjuk och missat så mycket av dom senaste åren. Resan har varit lång, svår och smärtsam och nu börjar jag ett nytt kapitel vilket innebär att jag måste avsluta ett annat. Att avsluta långa kapitel gör alltid ont för det betyder att man förlorar en del av sitt liv, börjar om, startar upp på nytt, hittar nya vägar, skapar planer, blickar mot framtiden och sådant är skrämmande, jävligt skrämmande.
 
Jag försökte att hålla ihop vilket gick lite sisådär men väl ute i bilen så brast det. Tårarna fick rinna fritt och jag gjorde ingenting för att stoppa det. Idag fick det vara okej att gråta, idag behövde jag gråta. Det var ganska befriande och på något sätt kändes det faktiskt som att alla känslor rann längs kinderna. Jag blev ett blankt papper igen, redo för att fyllas på med nytt. Tårarna tog med sig alla undangömda känslor ut i det fria. Några känslor plockade jag upp och sparade vilket kanske var dumt men man kan inte släppa hur mycket som helst på en och samma gång. Lite i taget, ett steg närmare målet, några tårar fattigare.



johanna

Du är fantastisk, Jennifer, du gjorde helt rätt val och du är grym som gick klart gymnasiet om än ett år senare!! Tusen kramar!



URL: http://www.nattstad.se/convincing


johanna

Du är fantastisk, Jennifer, du gjorde helt rätt val och du är grym som gick klart gymnasiet om än ett år senare!! Tusen kramar!



URL: http://www.nattstad.se/convincing


Johanna Englund

<3!



URL: http://ensnorkfroken.blogspot.com/


Vivianne

GRATTIS Jennifer!
Så bra kämpat.
Härligt höra du kan känna så mycket också tycker jag. För även om känslor är jobbiga så känner man ju att man LEVER. Och om det är det man vill, trots att man är rädd - leva alltså - då vinner man i längden.
Typ.

Ha D.
/Vivianne



URL:





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo