Svar från frågestunden
Publicerat den

Här kommer svar från frågestunden! Sedan vill jag tillägga att jag fick några frågor om ärr som jag känner är svåra att svara kort på så därför kommer ett sådant inlägg inom kort.
Följer du några serier?
Grey's Anatomy är nog den enda serie jag följer som fortfarande är "aktuell". Annars så brukar jag ha "seriemarathon" i några veckor av någon specifik serie eller se ett avsnitt då och då. Just nu håller jag på att titta om Weeds. Jag tycker om att se alla avsnitt av en serie flera gånger!

Favoritbok?
Om jag inte får välja en serie böcker så säger jag nog Allt för min syster.

Favoritfilm?
Veronika Decides to Die utöver Harry Potter-serien.

Tar du några mediciner alls nu?
Nej, har inte tagit någon medicin regelbundet sedan jag blev av med tvångsvården i december. Jag fungerar inte som människa med mediciner och blir helt knäpp, vilket psykiatrin inte förstår för där är ju mediciner räddningen på alla världens problem. Så fort jag blir utskriven från något ställe slutar jag med all medicinering vilket oftast får mig att må mycket bättre. Jag har två mediciner hemma som jag kan ta vid behov men det händer väldigt sällan.

Skulle du anse dig vara "frisk", eller kanske tvärt om, ser du dig som sjuk?
Jag ser mig inte som sjuk. Frisk tycker jag är ett konstigt begrepp då jag inte tror att någon människa är 100% "frisk". Jag ser mig inte som sjuk på det sättet att jag verkligen måste ha vård för att klara mig men självfallet har jag mina problem och fungerar väl inte optimalt som människa. Svår balansgång.

Tror du att du skulle vara den personen du är idag om du inte gått igenom allt som du gått igenom?
Nej, det tror jag verkligen inte. Frågan är om jag skulle vara en "bättre" eller "sämre" person? Det vet jag faktiskt inte.
 
Varför är du så otroligt jävla bra?
Hihi, kram på dig S! Du är bra! ♥

Hur gammal är du?
Jag är 20 år, 4 månader och 22 dagar gammal.
 

När förlorade du oskulden?
Jag var över 18 år, mer behöver ni inte veta! ;-)

Hur mycket väger du?
Mer än 10 kg, mindre än 90 kg.

Hur lång är du?
159,5 cm!

Vad har du för skostorlek?
Storlek 38.

När flyttade du hemifrån?
Jag har inte bott hemma sedan oktober 2012 men då flyttade jag till ett behandlingshem så jag vet inte om det räknas. Jag flyttade till egen lägenhet, började betala räkningar osv (vilket jag räknar som att flytta hemifrån) i juli 2013.

Vilken parfym är din favorit?
Usch, jag hatar parfym. Jag äger ingen.

 

Vad har du för åsikt om BMI och vad har du för BMI? Räknas ditt BMI som undervikt, normalvikt eller övervikt?
Jag tycker att BMI är ett något man bör ta med en nypa salt. BMI kan bli så missvisande om man t.ex. är vältränad eller om man har någon fysisk sjukdom som gör att man är "naturligt" under- eller överviktig t.ex. Självklart kan BMI användas som en indikator men jag tycker inte att man ska stirra sig blind på vad siffran säger. Jag vet t.ex. att jag nästan alltid har räknats som underviktig enligt BMI, sedan jag föddes, utan att ha haft några men pga det. Jag tror därför att min kropp är ganska tålig och "klarar av" ett lägre BMI än andra för att jag är "byggd" på det sättet.

BMI 19 definierar läkare ofta som lägsta gränsen av normalvikt och då börjar alltså kroppen fungera normalt igen om man tidigare har haft ett lägre BMI. När man som tjej förlorar mensen vid t.ex. en ätstörning där viktnedgång är ett problem så brukar man se det som ett symtom på att man väger för lite för att kroppen ska orka med. Jag vet många med ätstörningar som har förlorat sin mens vid just BMI 19, gränsvärdet för undervikt. Min mens har dock försvunnit och kommit tillbaka vid BMI 15 och då varit regelbunden. BMI 15 är lågt och en kropp i svält borde verkligen inte klara av att vara fertil då men min gör det vilket jag inte riktigt förstår, men så är det. Det är en anledning till varför jag tycker att BMI inte bör vara mer än en indikator. All vård ska vara individuell och jag tycker att det är viktigt att lyssna på patientens historia istället för att stirra sig blind på siffror. Jag känner mig inte bekväm med att tala om mitt BMI då jag som sagt inte tycker att det är relevant men det räknas iallafall till undervikt. Jag är inte sjuk för det, innan någon börjar tjata om det. Min kropp fungerar som den ska, jag har få ätstörningsrelaterade tankar och jag har ingen ätstörningsdiagnos.


Vad heter du i andranamn?
Jag heter Cathrine.

 

I inlägget du skrev om psykologutlåtande du fått står det bl.a. "fobisk rädsla, misstänksamhet samt psykotism." Vad menas med psykotism? Att man är psykotisk? Har du haft en psykos?
Jag har inte riktigt fått något grepp om begreppet "psykotism" men vad jag har förstått så är det en försvarsmekanism hjärnan har för att hantera övermäktig hjärnaktivitet. Men i princip så har det väl att göra med att man är psykotisk. Jag har haft en psykos en gång, ja. Det är en tid ur mitt liv som jag har ganska dålig koll på. Jag har inte speciellt mycket minnen och det jag kommer ihåg är sådant jag helst inte vill komma ihåg. Jag har även fått en del saker återberättade.

Jag känner att jag behöver vara tydlig med att psykologutlåtandet är 1½ år gammalt och denna punkt är inte aktuell längre. Den akuta psykos jag hade varade i ungefär 3 veckor men jag hade milda psykotiska symtom kvar i några månader efteråt och det var under den tiden jag gjorde utredningen som är presenterad i psykologutlåtandet.

 

Har du fortfarande kontakt med ätstörningsenheten du var på? Vad tyckte du om den? Fick du den hjälp du behövde? och hur länge gick du i behandling där?
Jag skulle nog inte vilja påstå att jag har någon kontakt med ätstörningsenheten längre. Jag träffar min behandlare och hälsar på där lite då och då men nu var det ett tag sedan.

Självklart fanns det både positiva och negativa saker med enheten men jag upplevde det mesta väldigt positivt och jag fick bra hjälp. Några positiva saker var att man inte blev medicinerad, man blev inte vägd och det var väldigt mycket fokus på det friska som fanns kvar istället för det sjuka. Det enda negativa jag kan komma på var att det inte fanns någon heldygnsvård vilket gjorde att jag fick vara inlagd på psykiatrisk slutenvårdsavdelning (utan kompetens om ätstörningar) utöver dom få timmar jag var på dagvården i veckan, när jag var som sjukast.

Jag började min behandling där i augusti 2011 och avslutade min behandling i juli 2013. I 1½ år gick jag på dagvården innan jag flyttade till behandlingshemmet och då hade jag bara sporadiska samtal med min samtalskontakt på enheten då han var en av mina placerare på behandlingshemmet. Under mitt senaste återfall i höstas/vintras tog jag ingen hjälp av enheten. Jag lyckades ta mig ur återfallet med hjälp av en närstående + mina tidigare erfarenheter. 

 

När du har fått LPT, hur har det gått till och varför har du fått det?
Första gången jag fick LPT var jag redan på avdelningen frivilligt men jag konverterades sedan till LPT en kort stund för att kunna bli tvångsmedicinerad. Det tog inte speciellt lång tid innan jag blev av med LPT då. Andra gången bodde jag på behandlingshemmet och hade gjort ett suicidförsök. Efter ett dygn på intensiven tyckte en läkare att jag skulle bedömas på psykakuten 15 mil bort vilket jag tyckte var onödigt. Då fick jag ett LPT, två poliser hämtade mig och skjutsade mig till psykakuten. Läkare där bedömde dock att jag fick åka hem så det LPT försvann lika fort.

Tredje gången var lite annorlunda. Då hade jag efter många om och men åkt in till akuten med hjälp och pepp av en vän för att visa upp gamla självskador som var allvarliga. Jag hoppade på kryckor, hade höga infektionsvärden och läkaren på akuten la in mig på medicinakuten över natten för att ge mig antibiotika. På morgonen kom en psykiatriker och sa att mitt allvarliga självskadande och min svält kunde döda mig och att han inte ville släppa hem mig. Jag var helt uttömd på energi och hade en svälthjärna som inte fungerade vilket gjorde att jag inte var så mottaglig för vård. Jag gömde mig under täcket och vägrade prata med läkaren när han snackade om inläggning och då gick han och skrev ett LPT. En timme senare kom två polisbilar och körde mig till psykakuten där en ny läkare bedömde mig och la in mig på en avdelning. Det LPT blev kvar i fyra veckor.

Hur många psykavdelningar har du varit på?
I landstinget jag tillhör finns det fem psykavdelningar och jag har varit på tre av dom.

Har du haft kontakt med BUP?
Nej. När jag var 14 år så var mina föräldrar + skolan i kontakt med BUP men jag lyckades prata bort att behöva gå dit.

När självskadade du första gången och senaste gången?
Första gången var för sex år sedan och senaste gången var för ca fem månader sedan.

 

Har för mig att du har kräkfobi. Om du ska jobba inom vården så kommer du ju med största sannolikhet bli utsatt för folk som spyr. Hur tänker du kring det?
Jag tänker att utmaningar är till för att övervinnas. Jag har gått i KBT med mycket exponering för min spyfobi och jag vet inte längre om jag vill kalla det en fobi. Det är fortfarande en stark rädsla jag har som skapar en del ångest men det är inte alls som det var när jag hade min fobi. Att jobba inom vården kommer att vara en enorm exponering vilket jag endast ser som någonting positivt! Ju mer man exponeras för sina rädslor, desto mindre rädd blir man.

 







NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo