Kära femtonåriga jag
Publicerat den

Hej Jennifer!
Jag vet att du kämpar så hårt för att vara bra nog. Jag vet att du gör allt du kan för att få högsta betyg i skolan vilket du oftast lyckas med. Jag vet att du inte alls tycker om varken dig själv eller din kropp. Jag vet att du känner dig ensam trots att du har massor av människor i din närhet. Jag vet att du saknar någon att kunna prata med om det som faktiskt bekymrar dig. Jag vet att din smärta finns trots att du vägrar berätta det för någon utanför din familj. Jag vet att du tror att andra kommer att se dig som svag om dom visste vad som hände i din kropp. Jag vet att du gör allt för att straffa din kropp och allt den utsätter dig för. Jag vet att hopplösheten bygger bo i ditt hjärta och växer sig starkare för varje dag som går. Jag vet att du inte pratar om det som gör ont i dig och jag vet att du är rädd, fruktansvärt rädd.
 
Men vet du?
 
Du är bra som du är, oavsett om du kämpar hårt eller inte. Din värdighet sitter definitivt inte i dina prestationer. Dina höga betyg gör dig inte till en lyckligare människa och hur höga betyg du än har så kommer du inte att tycka om dig själv mer, för ditt värde sitter inte i bokstäverna. Din kropp är fin och stark, så snälla, lova mig en sak. Förstör den inte mer. Din ensamhet sitter enbart i ditt hjärta, för det finns människor som tycker om dig och faktiskt vill vara med dig för den fantastiska person du är. Släpp in människorna, stäng dom inte ute. Du förtjänar inte att vara ensam i ett rum fullt av människor. Det finns människor som är villiga att lyssna på det du har att säga. Det finns människor som uppskattar dina ord och din ärlighet. Människor förstår mer än du tror om du bara vågar prata om det som du faktiskt behöver prata om. Du är duktig på att prata men fyll ditt prat med det innehåll som du behöver få ut, inte bara sådant du tror andra vill att du ska säga. Det gynnar inte någon. Din smärta är en del av dig, din reumatism är verklig trots att du inte vill inse det och försöker att glömma. Det kanske gör ont att höra och det kanske är svårt att ta till sig, men det är sanningen som du faktiskt behöver höra. Du kan inte fly från det som finns inuti dig. Att våga prata om det är ett steg i att våga erkänna det faktum att reumatismen finns där. Du är inte svag för att du är sjuk, du är stark som gör precis allt som alla andra gör trots att du är sjuk. Straffa inte din kropp för din kropp är du. Om du straffar din kropp så skadar det bara dig själv i längden och du förtjänar definitivt inte att vara skadad. Bygg upp din kropp, lär dig att hantera det som är svårt så ska du se att det gör saker och ting lättare. Lätt blir det aldrig, men lättare. Hopplösheten varar inte för alltid, hopplösheten är någonting du skapar själv. Fyll ditt hjärta med sådant som inte är lika hopplöst som det svarta mörker du ser, släpp in någon annan som ger dig perspektiv. Du är en smart tjej, du har verktygen du behöver. Leta lite till och använd din kreativitet så lovar jag att du fixar detta.
 
Du behöver inte vara rädd. Att prata är inte farligt, det vet du, för prata gör du ofta. Innehållet spelar ingen roll, det är inte läskigare att prata om det som gör ont. Det kanske känns jobbigt, det kanske känns som att smärtan aldrig kommer att försvinna om du börjar prata om den men vet du? Smärta varar inte för alltid, smärta är inte kronisk. Någon kanske har sagt till dig att smärtan är kronisk, att den aldrig kommer att försvinna. Men i perioder så känns den inte så mycket om du är snäll mot dig själv och visst vill du väl ha flera sådana dagar? Var snäll mot din kropp och dig själv så skapar du bästa möjliga förutsättningar att ha ett fungerande liv.
 
Den spiral du har fastnat i nu kommer fortsätta att bära dig långt ned i helvetet och det är inget roligt ställe. Så jag ber dig, för din egen skull, gör allt du kan för att vända denna spiral. Ta hjälp av någon du litar på, ta hjälp av någon som kan orka när du inte gör det. Det är inte meningen att du ska orka allting själv. Ibland behöver man någon som bär ryggsäcken en kilometer eller två. Det är inte ett tecken på svaghet, det är en styrka. Det är starkt att våga be om hjälp och våga ta emot den. Det är en styrka att erkänna sina svagheter. Svagheter är till för att besegras, med hjälp av någon som har vapnet som krävs.
 
Du är älskad och omtyckt. Du är viktig och värdefull. Du är stark och fantastisk, precis som du är.
/ditt framtida jag



Annelie

Fint!



URL:


amanda

så himla fint!



URL: http://rymdtjej.blogspot.se/


Vivianne

Härligt!



URL:


Amanda CL

ibland önskar man verkligen att man kunde komma från framtiden och ge sig själv alla de kunskaper och erfarenheter man har idag och ändra dåtiden så att framtiden kanske skulle se annorlunda ut
men samtidigt, vem skulle man vara idag om man inte gått igenom allt det jobbiga?

kram på dig



URL: http://amandacarlberg.se/


biz

<3



URL:





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo