Livets pilar
Publicerat den

Snälla, döm mig inte för min historia.
Jag skulle kunna vara din syster, din moster, din bästa vän eller din klasskamrat. Psykisk ohälsa drabbar vem som helst, det finns ingen som går säker. Det finns ingen skottsäker väst, inget gummi att skydda sig med eller ett förebyggande piller att ta. Lever du så står du i skottlinjen. Det kanske låter dramatiskt, överdrivet och cyniskt men tyvärr så är det sant. Många har förmånen att inte drabbas och det ska man vara tacksam för. Att leva med psykisk ohälsa gör ont, skadar, förstör och sänker.
 
Jag är vid liv, alltså står jag i skottlinjen. För några år sedan råkade jag bli träffad, det var inte meningen. Livets pilar susade genom atmosfären och träffade mig utan förvarning. Den utvalda pilen som träffade just mig hade en superkraft jag aldrig trodde skulle drabba mig. En superkraft som man inte vill ha, en superkraft som innebär att man inte förstör skurkar. Min superkraft var att jag blev expert på att förstöra mig själv. Anorexin var det första som satte klorna i mig och vägrade att släppa. Snedvriden självbild, tvångstankar och svält blev hela min värld. Det som kanske är svårt att förstå för utomstående är att anorexin aldrig blir nöjd, hur slaviskt man än följer alla regler. Det man tror är lösningen på alla problem, den falska kontrollen man tror sig ha visar sig göra enbart skada. Ångestmonstret växer inombords och självhatet blir outhärdligt att hantera. Jag hanterade mitt självhat genom att straffa mig själv för hur dålig jag var. Självskadebeteendet träffade mig som en blixt från klar himmel och jag gjorde saker mot mig själv jag aldrig skulle kunna föreställa mig själv att en människa kan göra mot sig själv. Det krävs en extrem styrka för att klara av att gå emot varenda oskriven regel kroppen har, ta sig förbi varenda försvarsmekanism och utmana överlevnadsinstinkten. Än idag vet jag inte hur jag lyckades med allt det där, det är skrämmande. Jag förstår att människor i min närhet var rädda och inte förstod. Jag var livrädd och förstår fortfarande inte hur jag kunde göra som jag gjorde mot mig själv. Det känns fullkomligt orimligt.
 
Ett långt tag trodde jag att jag var värdelös, hjälplös och chanslös. Sen började en liten gnutta hopp infinna sig då jag trodde att psykiatrin och mediciner kunde bota mig och förinta allt mörker. När detta inte fungerade förlorade jag hoppet igen, innan jag hittade det på ett helt vanligt ställe mitt framför ögonen på mig. Jag insåg efter flera års kamp att svaret fanns framför mig. Jag hittade friskheten genom att fylla livet med allt som betydde något. Friskheten fanns i känslorna. Känslorna jag så frenetiskt hade försökt mota bort hela livet. När jag väl vågade följa känsloströmmen istället för att simma mot den så började livet bli nyanserat. Ledsamhet, glädje, hopp, ilska, kärlek. Allt fanns där och gjorde livet värt att leva. Friskheten finns i livet, att våga leva livet. Livet är inte till för att överlevas. Livet är inget krig. Livet är något vackert och unikt. Visst, det gör ont ibland. Så ont att man tror att stenen i bröstet ska krossa en. Ibland kanske man tror att tårarna ska dränka en eller att ilska ska bränna sönder varenda cell i kroppen. Men nej, det fungerar inte så. Orka en dag till, jag lovar, det är inte farligt.
 
Friskheten finns där när man är redo att släppa tryggheten i att vara sjuk. Använd dina superkrafter du fick av livets pilar till rätt saker. Bekämpa mörkret istället för dig själv.



Stajna Grrl

Väldigt insiktsfullt skrivet!
Precis som du gjorde jag saker som jag aldrig hade kunnat tänka mig innan jag väl stod där. Ibland skrämmer det mig när jag tänker på hur nära det var att gå så fel. Mediciner har hjälpt mig fruktansvärt mycket att hålla tillbaka mina maniska och depressiva tendenser, men med självskadebeteendet var jag tvungen att, som du så fint beskriver, hitta friska intressen och ägna mig åt annat än sjukdomen, hålla på med politik (har för mig att du är politiskt intresserad?), syssla med styrelsearbete, läsa böcker, umgås med vänner. För livet finns där ute och välkomnar en med öppna armar när man till slut släpper taget om det mörka.
Kram! :)



URL: http://astrocyt.blogspot.com


Amanda CL

väldigt bra och sant skrivet!!!



URL: http://amandacarlberg.se/


Astrid (S)

Det låter så enkelt... Jag vet att det inte var det, att det inte är det, men det låter så enkelt.



URL: http://friskareluft.blogg.se





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo