Tjugonde januari
Publicerat den

Det är okej att vara ledsen.

Det är okej att lyssna på samma patetiska låt på repeat, timme ut och timme in. Den får mig att inte tänka på honom. Den får mig att glömma det där onda i bröstet en stund. Den får mig att orka vidare utan honom. Den får mitt hjärta att slå med normala slag igen, istället för att skena iväg. Den får mitt huvud att fungera som det ska. Den får allting att verka så mycket tydligare, som att sätta på sig glasögon vid ett brytningsfel.
 
Jag trodde aldrig att jag skulle bli sårad på ett sätt att det gjorde så ont som det gör nu, jag trodde aldrig att kärlek kunde vara så smärtsamt och jag önskar av hela mitt hjärta att saker och ting var annorlunda. I idealvärlden så skulle det vara ett vi, inte bara två individer som över en natt blev helt främmande för varandra. Fan så ont det gör.
 
Hösten passerade så fort, med honom vid min sida. Jag har aldrig skrattat så mycket, aldrig gråtit så mycket, aldrig oroat mig så mycket, aldrig älskat så mycket och aldrig varit så underbart, sprudlande lycklig. Nu känns allting borta, bortblåst och bortglömt men jag kommer ihåg precis allt. Vilka filmer vi såg, vilka matcher jag besökte, vilka datum vi gjorde si och så, plugguppgifter vi hjälptes åt med och diskuterade, maträtter vi åt vid olika tillfällen, kläder han bar, morgonfrillor, massage, fifa 15 och sena frukostar. Allt sådant där vardagligt som borde vara bortglömt finns så tydligt lagrat i mitt minne. En del av mig vill glömma, för att slippa smärtan och slippa veta hur det kunde ha fortsatt vara nu. Men jag vill ändå aldrig glömma, för han gav mig den bästa hösten och vintern i mitt liv.
 
Han är säkert lycklig idag, för det borde han vara, det är hans dag idag. Och här sitter jag, med tårar i hela ansiktet och några droppar som har lyckats hamna på tangentbordet. Bröstkorgen bokstavligt talat krampar och om ett brustet hjärta ska kännas på det här sättet så förstår jag, förstår att människor blir galna. Så jag lyssnar på min låt, låten som får mig att inte tänka på honom en liten stund, låten som kan få tårarna att sluta rinna och få mig att återgå till mig själv. För smärtan förändrar mig, den gör mig svag och jag är stark. Idag är en dag där jag vill ha honom vid min sida, för det var så planen såg ut, jag hade planer för dagen. Jag hade planer för livet, för framtiden. Istället får jag lyssna på min låt och distrahera mig med annat. Det är som det är, livet går vidare och jag går vidare. Och du.
 

You give me premature ventricular contractions




Sofia - fotografier & psykisk ohälsa

Den där känslan är så förbannat jobbig. <3



URL: http://sofiavaha.blogspot.se





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo