Krigare är också svaga
Publicerat den

Ikväll är en sådan kväll då alldeles för många tankar snurrar i huvudet och kroppen är i uppror av för mycket känslor. En kväll när allting blir övermäktigt.
 
Andra säger att jag har lyckats, att jag inspirerar, att jag har tagit mig i mål, vunnit ett krig, blivit något. Andra säger att jag har kämpat hårt, att jag har gjort någonting med mitt liv, att jag är duktig, att jag kan. Andra säger så mycket fina saker och här står jag och har så svårt att förstå. Förstår inte vad jag har lyckats med, varför jag inspirerar, vilket krig jag vunnit, vilket mål jag sprungit igenom. Förstår inte vad jag blivit, vilken kamp jag har vunnit, att jag är duktig. Jag förstår bara inte.
 
Jag känner mig så annorlunda och långt bort. Inte alls den jag var förut, vilket är positivt. Jag förtränger den jag var, glömmer bort sådant som hänt, tar avstånd från människor som hade med den tiden att göra, raderar bilder, tittar inte tillbaka. Vill glömma, vill inte komma ihåg, vill inte förstå och vill inte veta att det var jag. Vill inte att någon ska veta att det var jag. Jag är inte stolt, jag är inte lättad, jag föraktar den person jag var. Jag förstörde, jag var något hemskt, något allt och alla borde ha tagit avstånd från för att rädda sig själva. Jag vet inte hur mycket i min närhet som är förstört pga mig, kanske ingenting alls, kanske jättemycket. Vad har jag gjort mot människorna runt mig? Min familj? Mina nuvarande vänner och mina tidigare vänner? Vårdpersonal? Lärare? Hur många är har tagit skada över att jag skadade?
 
Jag tror att denna bild av mig själv alltid har funnits, delvis. Men jag har samtidigt kunnat se mig själv som stark, duktig och inspirerande. Nu kan jag inte det. Nu är bilden av mitt tidigare jag bara mörk, negativ och helt överjävlig. Kanske har det och göra med att jag inser hur det är att ha någon i sin närhet som inte mår bra, hur mycket det skadar, hur ont det gör, hur oron gnager och hur allting känns.
 
Sen jag blev frisk har jag fyllt mitt liv med prestationer och tjänster, för att kompensera för allt det dåliga. Jag försöker att vara en så bra människa som jag bara kan, för att kompensera för hur dålig jag var förut. Jag försöker att vara duktig, för att inte känna mig så jävla misslyckad och dålig. Försöker göra saker som är värda komplimanger och lovord, för att slippa höra allt skit inuti huvudet som jag har kastat på mig själv genom åren. Jag gör betydelsefulla saker, för att undvika att känna mig värdelös. Någonstans ger det mig en hoppfullhet, det ger mig glädje. Jag vill vara viktig, jag vill vara bra. Jag önskar att jag aldrig fallit så hårt som jag gjorde, jag önskar att allting inte hade gått så snett. Jag önskar att jag hade fått vara bra, hela tiden. Inte bara nu. För hur ska jag glömma att jag en gång var allt annat än bra?
 
Hur ska jag glömma någonting alls när varenda kroppsdel har något som påminner om hur hemsk jag var? Hur ska jag någonsin få vila mitt huvud från alla elaka tankar om den jag var, när jag hela tiden ser och blir påmind? Jag önskar att jag fick börja om på nytt, som en blank canvastavla. Rita något fint, måla ett mästerverk, leka med penseln och göra något som inte behöver suddas ut. För här står jag nu och lägger massor av energi på att febrilt försöka sudda ut någonting som är målat med spritpenna. Min canvastavla är bara en enda stor fläck av sådant jag försökt sudda ut. Då och då försöker jag kladda över någonting nytt, men den där fläcken av utsuddade år syns alltid igenom, hur mycket jag än försöker.
 
Jag kommer alltid att vara genomskinlig, det har jag minsann sett till. Alla kan se, jag kan inte dölja. Frågorna kommer och jag är tvungen att minnas för att överhuvudtaget kunna ge ett svar. Och personerna som vet, personerna som står nära och säkert också bearbetar sina upplevelser försöker glömma. Försöker ignorera, försöker att inte se, försöker att inte bry sig. Men jag märker så tydligt att det inte alltid går så bra. Dom är också genomskinliga. Alla stör sig, ingen tycker att det är helt okej, alla skäms. Det har jag sett till. Jag tror inte någon kommer att erkänna det, men det märks att det inte är helt okej, jag är inte helt okej att titta på, att visa upp. Det har jag sett till, helt själv. Är det duktigt och inspirerande?
 
Vet inte om ni kommer ihåg, men jag började skriva en bok för ca ett år sedan. Om hur ärr borde vara mer accepterat, om att självskadebeteenden inte ska vara så dränkta i skam osv. Men jag klarar inte av att öppna dokumentet längre, för jag känner mig som världens hycklare när jag sitter här och hatar varje millimeter av mina ärr. Hatar hur dom förstör, hur dom påminner och hur dom ser ut. Hur ska jag kunna skriva om att andra människor ska acceptera och förstå när jag inte själv gör det? Duktig och inspirerande, nej jag vettefan...
 
Jag vill inte vara duktig och inspirerande längre, jag vill bara vara en människa med brister. Jag orkar inte försöka vara perfekt längre, jag orkar inte försöka hålla upp någon fasad om att jag är så jävla duktig. För jag är inte alltid duktig, jag är inte alltid glad, jag är inte alltid inspirerande och hoppfull. Oftast så är jag glad, mår bra och njuter av livet men jag har mina dagar då allting känns helt åt helvete också. Precis som vem som helst. Men tillåter jag mig att ha sådana dagar? Nej, inte så att någon annan ser iallafall. Jag vågar inte låta någon annan se. Andra verkar tro att jag är en skör liten fågelunge som går sönder så fort jag har en dålig dag. Jag kommer inte bli sjuk igen för att jag har en dålig dag. Jag kommer inte ta fram vass metall för att jag har en dålig dag. Sådana saker finns inte i min värld längre, inte ens i tankarna och har inte funnits på länge. Jag vill bara bli behandlad som vem som helst. Jag vill också få vara ledsen utan att skämmas, låta tårarna rinna obehindrat utan att oroa mig över att någon se och tro att jag är sjuk. Jag vill också få vara less på livet, utan att någon ska anta att jag behöver en enkelbiljett till psyk. Men jag har ju sett till att det inte är på det viset, för jag råkade bli sjuk och sen frisk...

Världens rörigaste inlägg, välkommen till en tusendel av tankarna i mitt huvud.






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo