Hemsk blivande morsa?!
Publicerat den

Är det okej att inte älska att vara gravid? Är jag okvinnlig, hemsk och överjävlig som människa som inte klarar av att njuta och bara klagar? Är det inte meningen att min kropp ska vara gjord för just detta? Är jag otacksam gentemot människor som inte kan bli gravida? Hemska människa...
 
Misstolka mig rätt, men jag älskar det faktum att en ny människa växer i mig. Jag ser det som en enorm gåva då en graviditet aldrig är något att ta för givet. En graviditet är någonting magiskt, fantastiskt och lyckosamt. Jag och min sambo har fått den enormt lyxiga möjligheten att bli föräldrar och det älskar jag och uppskattar av hela mitt hjärta. Jag har aldrig känt mig så lycklig som när vi fick se våran lilla unge på ultraljudet, känslan när barnmorskan sa att allting såg bra ut och tanken på att hon kommer att finnas hos oss inom kort. Jag älskar sparkarna och buffningarna hon ger oss varje dag. Varje dag är en gåva och vi längtar så himla mycket efter henne.
 
Jag önskar dock att jag kunde njuta mer, har så dåligt samvete just nu. Jag har alltid längtat efter att vara gravid och har alltid drömt om hur mysigt det ska bli, men jag känner mest att "låt det bli oktober NU så att vi kan börja livet tillsammans". Just nu är hon så nära men ändå så långt bort. Hon finns inuti mig, ändå kan jag inte krama, lukta och prata med henne.
 
Jag har dåligt samvete över att jag mår dåligt, jag känner mig som världens sämsta mamma. Men jag är så trött. Så fort något jobbigt graviditetssymtom försvinner eller mildras så kommer nästa. I tre månader låg jag isolerad på soffan, mådde illa och spydde. Jag träffade knappt någon annan människa än Joel och dagarna då han inte var hemma var så otroligt långa. Jag mår fortfarande illa och spyr ibland, men inte på ett vardagligt plan och oftast kan jag ändå pressa mig igenom det. Foglossningen och smärtorna runt bäckenet är dock hemska, jag kan inte gå ut och hitta på något längre än en timme, jag kan inte sova bekvämt och att nysa är plågsamt. Jag har magkatarr och halsbränna som gör att jag i perioder inte klarar av att äta eller dricka och äter jag inte kommer illamåendet som ett brev på posten - härligt va? Och tuttarna läcker, hela tiden. Jag som älskar att gå bh-lös bor i topp med amningsinlägg dygnet runt, allt för att undvika pissblöta tröjor och sängkläder. Igår satt jag topless vid köksbordet på morgonen och upptäckte att jag hade läckt en pöl bröstmjölk på bordet, fräscht...
 
Jag är så ensam, så jäkla isolerad. Jag sitter instängd dygnet runt för att jag oftast inte orkar eller kan ta mig någonstans. Tiden går så jäkla sakta när man är fast i tv-soffan och just nu känns det som att oktober är ungefär tre år bort. Jag vill bara att tiden ska gå snabbt nu så att jag har min bebis här hos mig. Hon är så efterlängtad. Allt det här kommer vara värt det när hon ligger på mitt bröst.



Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!

svar:Känns som alla sover mer än vad min läkare räknar som normalt:D


Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!

svar: Tack för tipset precis så jag börjat göra.





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo