Hej, det var ett halvt år sen senast!
Publicerat den

Hur börjar man första inlägget på ett halvt år? (herregud, har det gått så lång tid sen sist jag skrev!?) Hej kanske! Känns nästan lite pinsamt att kika in här och skriva ett inlägg, som att ta upp kontakten med en gammal vän där relationen inte slutade så bra. Men nu släpper jag det dåliga samvetet och så kör vi - ett inlägg på ingång!
 
Väldigt mycket har hänt sedan sist, så mycket att jag knappt själv kan förstå det! Jag har flyttat 20 mil för kärlekens skull och är numera sambo i Uppsala. Inte bara det, jag och min sambo väntar även vårat första barn som beräknas anlända den 7 oktober. Vi har fått se det lilla pyret en gång och är redan helt förälskade. Graviditeten har hittills varit väldigt påfrestande och jag har i princip spenderat all min vakna tid dom senaste tre månaderna i soffan med en vattenflaska i trynet. Det har varit konstant illamående, yrsel, svimningskänslor, enorm trötthet, spyor, foglossning och jag vet inte vad. Det har iallafall inte varit lätt men just nu har det börjat vända litegrann. Jag kan cykla i tio minuter eller gå till affären och handla under dom bra stunderna! Men mestadels ligger jag fortfarande i soffan, piggare och lite mer kapabel att koncentrera mig, men fortfarande väldigt fysiskt påverkad.
 
Om allt går vägen ska jag alltså ta ett studieuppehåll från och med hösten för att vara mammaledig. Jag har även "sagt upp" min plats på Högskolan Dalarna och sökt in till sjuksköterskeprogrammet på Uppsala universitet för att läsa mitt sista år där efter mammaledigheten.
 
Jag funderar på att börja blogga lite igen. Tanken var att skapa en ny, men det kändes inte helt rätt, för jag är ju ändå radiokaka. Radiokaka kändes dock som att det tillhörde det förflutna, men jag har insett att man inte kan bli en ny människa varje gång livet förändras. Jag är fortfarande samma människa i grund och botten, samma Jennifer men en helt annan livssituation, men det är okej. Jag vet inte hur aktivt jag kommer blogga, kanske varje dag, kanske en gång i månaden, vem vet. Som ni kanske förstår själva kommer bloggen troligtvis att ändra inriktning, men jag kommer fortfarande att skriva om ämnen som berör mig som person, det här är definitivt ingen pluttinuttig mammablogg även om det perspektivet också kommer att finnas!
 
Hoppas att någon trogen läsare har hängt kvar, ni har varit så fina tidigare! Jag tänkte att vi kan köra någon informell frågestund eftersom att mycket har hänt och mycket har förändrats. Undrar ni något, fråga på så ska jag svara så gott jag kan i ett inlägg lite senare!



Förlorad i drömmar om framtiden
Publicerat den

Något jag är expert på är att drömma mig bort i framtiden. Jag vill så mycket, jag vill så långt, jag vill så gärna uppfylla mina drömmar vilket många kanske tycker är bra. Det är bra, för det mesta. Men ibland skulle jag verkligen behöva leva i nuet och fokusera på det som faktiskt är under mina fötter och inte bara framför. En del saker skulle bli lite lättare att genomföra då och dessutom så skulle jag kunna njuta på ett helt annat sätt om jag slutade leva i framtiden. En del ångest skulle släppa eftersom att ångest enbart existerar i tankar som har med dåtid eller framtid att göra, i nuet existerar ingen ångest.
 
Just idag kommer jag på mig själv med att sitta och längta efter att börja jobba och sedan utbilda mig lite till. Jag drömmer om att börja plugga till specialistsjuksköterska, drömmer om att JOBBA som specialistsjuksköterska. Det är ju det jag vill, så varför inte längta efter mitt mål och drömma mig bort? Jo, det ska jag försöka förklara. Jag har precis gått klart första terminen på grundutbildningen och min utbildning är långt ifrån över. Jag har hur mycket som helst kvar innan jag är leg. sjuksköterska, vilket innebär att jag först och främst måste ta mig igenom hela grundutbildningen innan jag ens kan tänka på en specialistutbildning. Dessutom måste jag jobba heltid som sjuksköterska i ca ett år innan jag ens kan söka en specialistutbildning.
 
Jag måste försöka ändra mitt synsätt om jag vill ta mig igenom grundutbildningen. Nu ser jag utbildningen mer som en transportsträcka gentemot mitt mål och det blir så himla fel. Utbildningen tappar charmen och jag tycker mest att allting går så himla långsamt eftersom att jag vill vara klar NU! Jag måste försöka leva i nuet, öppna ögonen och se alla fantastiska saker jag får lära mig i och med den här utbildningen. Jag måste försöka njuta av det jag har här och nu istället för att njuta av tanken på det som kanske kommer att komma i framtiden. Det är så lätt att bli besviken när jag drömmer om en massa saker som kanske inte ens finns med i framtiden. Livet kan lätt ändras och besvikelsen över att behöva ge upp ännu en dröm är tung, varför utsätta mig själv för det? Igen.
 
Lev i nuet Jennifer, andas in och andas ut. Se det fina i livet du lever nu, för det är så himla vackert.
 



Livet som sjuksköterskestudent
Publicerat den

//Tankar från en kvälltrött studenthjärna
Jag känner lite spontant att den här kursen är lite som när någon kastar en boll mot ens ansikte och säger "tänk snabbt". För att förklara lite närmare så är det cirka tretusen föreläsningar (okej, jag överdriver lite) med hur mycket innehåll som helst som någon kastar stenhårt mot huvudet och skriker "tänk snabbt, tenta om tre sekunder!".
 
Det har gått två dagar sedan kursintrot och jag har redan blivit fullproppad med mer kunskap än under hela förra kursen som var tio veckor lång. Det säger lite om tempot. Det är visserligen en intressant kurs (anatomi och fysiologi) med mycket lärorika föreläsningar och ny kunskap men det är så himla mycket. Jag funderar på hur jag ska lyckas få in allt detta i huvudet innan tisdag och torsdag nästa vecka när det är seminarium respektive tenta. Har redan bokat in omtentadatum i almanackan och börjat förbereda mig mentalt på att få mitt första feta U (underkänt). Hej bra självförtroende!
 
Mitt i allt ska jag hinna med att bygga, flytta lite saker till mitt nya boende, jobba, träna och ha ett socialt liv. Jag skulle egentligen ha ett psykologsamtal och en gastroskopi med i schemat men det måste jag nog skjuta på. Tycker inte om att ställa in saker men vad gör man när livet går ut på att vara dubbelbokad?!
 
Studentlivet är nog inte riktigt som jag föreställt mig men samtidigt så hade jag ju inga direkta förväntningar. Äsch, jag vet inte. Jag trivs nog ganska bra ändå. Förra kursen klagade jag över att det var så lite att göra och att det var tråkigt och nu är det helt plötsligt väldigt mycket att göra, vilket jag självfallet också klagar över. Lite balans vore ju att föredra, fast sådant är väl överskattat antar jag.


Tidigare inlägg